Får jag berätta en liten saga om en katt?
Det spelar ingen roll att du säger nej...
Nej, inte ens om du skriker det så högt du kan.
Texten är liksom redan skriven
och frågan kanske var lite fel ställd...
Jag börjar bli lite tveksam om den ens behövdes ställas.

Okej, jag börjar om...

Det var mörkt och kallt, vinden ven som ett ånglok.
Dagen hade äntligen försvunnit och natten hade äntligen vaknat till liv.

Det knakar bland träden och tjuter och viskar i vinden utanför.
Men innanför väggarna växer värmen långsamt och stadigt.

Brasan måste hållas vid liv till varje pris.
Ja, det är inte precis på liv och död men... det blir väldigt kallt annars.

Då och då lägger de ett stort vedträ därpå... och vi samlar oss och myser... mitt framför elden...

Mina ögon letar sig fram bland flammans dansande skuggor.
Alla väggar här inne bär spår av liv, tänker jag.

Och golvet, om det inte nyss hade blivit slipat, hade haft rispor från tusentals glada middagar... och en del mindre glada... och ett par riktigt ledsamma... liv efter liv i små små spår...

Dessa gamla väggar har sett allt...
Innan sprickan runt dörrkarmen blev till, av en olyckshändelse (lovar och svär) involverande mitt skallben och en då, lite lustig tanke... jag borde nog inte förklara...

Men vi hör inte hemma här... vi lever på utsidan...
Det börjar bli dags... snart, snart nu...

Vi samlar oss och väntar... öppningen kommer snart... snart...

Dörren öppnas långsamt...

Vi rusar ut... Jakten...

Jakten har startat...

/