Kanske
är hopplösheten
det enda som fyller
mig nuförtiden

Har tappat
smöret
och sålt
brödkniven

Knäckt
mina känslospröt
förbannat mitt tålamod
släppt taget
om sommarens soliga dagar

Brasan brinner
men jag är
trött
på att
bära in veden
längtar efter
att en gnista
ska antända mig
och tina
mina frusna steg
längtar efter
luftslottens
balsamerande
effekt

Katten
jamar
men jag orkar
fan knappt
gny
var är
dagen som en gång
var färsk och ny
kanske
under
ett
under
eller i en
tecknad film
i en
kvinna
jag inte
har mött än

Toalettpappret
river
i kommunalanställdas
rövhål
vi har helt enkelt
inte
råd
med
lambi

Vill inte
ens
skratta
åt
det