På en vind i en gammal kåk, ligger minnen som samlar damm
Tiden flyter för fort
Tänker damen som sitter i köket och känner sig innerligt ensam
Den finns i alla fall på kort


I ett hörn på en vind i en gammal kåk, står en fiol utan strängar
Musiken har dött ut
Säger damen för sig själv och tänker på alla tomma sängar
Nåväl, allting har sitt slut


På en nött liten stig i en vildvuxen park, går Åke och grubblar
Tiden står still
Säger Åke på vägen till bolaget där han snyftar och snubblar
Om man ändå fick en chans till


Han går förbi en kåk där murgröna kramar en gammal fasad
Tittar in genom fönstret
Han ler mot damen som vinkar vänligt tillbaks och blir plötsligt glad
Han går tillbaks mot parken och bryter mönstret