En natt springer sakta emot dag
liv fryser ihjäl i tunna plagg
Vintern slukar den som är svags
Kväver så höstens morgondagg

Fötterna fryser flyende fram
en sticka av svavel värmer kallt
Kroppen faller i oro av damm
snögubbeskratt hörs överallt

Illusioner rinner ur hennes hand
slocknar med stickans döende brand
Oklädda fötter fryser

I en sista stickas flämtande sken
hon önskar när ljuset faller på sten
Den eviga sömnen lyser