När rörelsen tar slut,
varför ska då allt vara krut?
När kärleken dör ut,
ska då allting i världen vara slut?

Folk säger,
att kärleken äger.
När den väl är där,
kan inget slå den som är kär.

Verkligheten fungerar inte så,
när man väll har nått den man vill få.
Då måste man kämpa för att hålla fast,
även om handtaget ibland kan vara av plast.
Så måste man kämpa vidare,
kämpa för sin egna lyckas skull.

Är döden av kärleken,
en sägen?
Eller är jag bara,
en underlig vara.