Jag höll hårt i min glittriga favorit plånbok med nalle phu på. Vi var, för okända, en helt vanlig familj som hade varit på en shoppingdag i grannkomunen. Ett gräl uppstod i bilen mellan Mamma och Honom. Rösterna höjdes och även så gjorde Hans hand. Jag slöt mina ögon och tröck händerna för öronen det hårdaste jag kunde. Ändå hördes slaget mot kinden högre än larmet på brandövningen, som klass 4 från höjden gjorde tillsammans med en brandman för två veckor sedan. Ljudet av bildörrar som öppnades och ett "snälla inte nu" ,som upprepades gång på gång, skärde genom mina barnaöron som just fått nya guldörhängen i form av söta rosetter. Jag hörde snabba steg som ledde bort från bilen och sedan blev det tyst. Mina ögon öppnades försiktigt. De stod uppe i skogen nu, vid en grind som skulle hindra någon eller något från att köra uppför den gamla traktorvägen. Jag förstod att det mina ögon såg just då var inte något som en 11 årings ögon skulle se, så jag slöt mina ögon igen och lät skriken från skogen dämpas av sång. " men det är nog lite närmre till himlen från österlen"