du berättade om din pappa. alkohol. gulsot. borta. ditt löfte om att aldrig bli som han.

du höll mig så hårt att jag förstod att du var livrädd
livrädd för att du visste att du redan svikit honom.


du är en trasig själ, ett sjunkande skepp som drar allt omkring dig med ned i djupet

sex, drugs and rock 'n roll. du frågade om jag kunde rädda dig. jag svarade med min kropp. du tackade med din.

men du är så livrädd. så ivrig att bli räddad. du tror inte att jag ensam klarar av att dra dig upp ur djupet. jag är för tunn. revbenen pekar ut. höftbenen sticker.

dom ringer hela tiden. vill träffas. vill ha sex. vill hälsa på. du svarar med ett leende.

jag säger att jag inte orkar. det är din tur att rädda mig nu.
du svarar med ett farväl. "det är för ditt eget bästa"


men vad vet du om vad jag offrat för dig och din trasiga själ

och vad är egentligen bäst för den 15åriga lilla tjejen som svarar med fånig röst varje gång jag slår ditt nummer?