Jag klev in i personalrummet på hemtjänsten. Undrade vilka i de två lägren som skulle vara här i eftermiddag & ikväll. Jobbade som timvikarie & hade hamnat mitt emellan skottlinjerna. Jag kunde förstå båda sidorna av kärringar som tyst hysteriskt bekämpade varandra. Stod ju inte ut, men behövde pengarna, och kände en mening med den ömsesidiga kärleken till & från de gamla. Så här 7 år efteråt vet jag inte fortfarande inte om jag valde rätt.
Öhh en pest av kärringars groll, & springa som ett skållat troll i brist på bemanning.

Edith: ( 99 år ) "Om vi vore lika gamla så skulle jag bli kär i dej!"
Vem jobbar inte vidare med såna repliker från de gamla som som Ser??
Jag kunde bara inte låta bli att sitta en stund extra åt de flesta av dom.
När jag kom tillbaka till personalrummet så hände det att jag fick skäll, för jag skulle så klart hjälpa till inne på seniorboende förutom min snärjiga tur.
Fuck You!, svarade jag bara, & fick vissa protester, men sen blev de tysta. 
Tänk att de gamla som byggde vårt välbeställda land inte tas hand om.
Inte ens hann man diska deras disk ordentligt, utan att bli stressad.

Satt & smekte Agda över pannan & lyssnade på hennes berättelser från ungdomen. Hennes dagar var så klart räknade, & hon låg där & ingen hade ens orkat bära in TV:n till hennes sovrum, varför erbjöd jag mej inte?
Så mycket kärlek jag fick igen av dessa underbara människor, jag bär med mej den resten av mitt liv!

Själv kommer jag i god tid spara upp ett digert förråd av sömntabletter innan jag blir så gammal så att jag tvingas utsättas för Hemtjänstens stress.