Så infann sig tomheten tillslut.
Den är som är så tydlig när man innan varit fylld,
fylld upp i halsen av sorg, svek, misstro och ilska.

Jag längtade efter tomheten och jag fann den.
I den fullständiga tomheten kommer inga känslor in.
Jag låter glädjen och kärleken stå utanför med de andra,
Jag släpper inte in dem ännu, jag behöver dem senare.

Nu vill jag vila, jag behöver dig stillhet.
Jag behöver dig tomhet och likgiltighet, svep in mig i din dimma.
Låt mig gå in i dig och förlora mig.

Ögon torra..