jag är så trött på att
det bara ramlar ner på mig

(du kanske inte vet om det
men jag grät tills jag somnade
efter att vi vänt ryggarna mot varann)

och jag känner mig töntig,
rent av tramsig
som beklagar mig så

inte hade jag varit ensam
om jag gett oss en chans
inte hade jag varit ensam
om jag varit så rädd för att
ha sönder någon

dags att sluta
se på kylan,
stänga av håkan hellström
och sätta på i'm from barcelona