Han kanske är det vackraste jag någonsin har sett.

Ingen rörelse han gör är meningslös,
Inget drag i hans ansikte är överflödigt.

När han rör sej måste jag stå stilla,
När han står still måste jag röra mej.
Allt för att inte släppa taget,
Förlora kontrollen,
Tappa balansen.

Smaken ifrån saltet på hans kropp.
Och jag försvinner för en stund.
Splittras till små små kristaller,
Som vill hitta vägen,
In under hans bröstkorg.