När allt vill skrivas men inga ord räcker till, När obeskrivlig hetens ilska sipprar ur till minsta lilla tillfälle. När pressen bara stiger. När musikens spår inte ens drar upp dem gamla...
När nöjen blir missnöjen, när allt känns som ingenting, samtidigt som ingenting känns som allt.
Jag förstår inte!
Varför allt tar över, vart har jag tagit vägen, hittar jag dit!
Irrar mig in i ordpassagens lek där bladen är tomma, taktens oskrivna noter passerar.
Ah..!
Allt som rarserar brilligerar, jag fattar lika lite som dessa ord är svalda.

Jag vill bara skrika men på vad, av vad! Skulle kunna vara en fågel...
men det närmaste jag kommer är en papegoja.... vi går alla i samma spår, vi går alla i ett sök. Samma sak skrivs nu som för 1000 år sen, samma ord samma visa, när ska myrorna dra åt hellvette å låta någon annan dra till stacken.

Some day you vill never bee the same, this is a fucking game

Spelat har inge regler men vissa använder sig av dem oskrivna...
Det finns avsky med masskopior till ytan, men det finns ännu mer avskam av kopiering, sådana som inget kan komma med själva, sådana som suger energin ur kopiatorn, för vi alla är vi stöpta i samma form, med liknande kroppar, med liknande funktion, men vi alla är vi inte lika, så gå å knull dig själv innan du knullar någon annan i hopp om förökning av dig.... kopior med svaga svar tar andras försvar.
Detta är en sådan dag...