vi älskar i ett rum
där ingen av oss bor
på golvet våra kastade kläder
bakom gardiner vår kärlek
så ohanterligt stor

utanför faller mörkret
en vacker förunderlig höst
dagar av längtan förbleknar
och vävs ihop med kvällar
då jag lever av din röst

i sängen våra kroppar
som möts och skiljs som vågor
en kärleksstorm utan spår
händer som kan och vet
och sätter våra hjärtan i lågor

ögonblick, knappt timmar
som skyndar hastigt förbi
irrbloss av lycka och suckar
ord som tvekar och dröjer
och undrar om det som är vi

läppar som möts och öppnas
kärlek och allvar och skratt
tårar och glittrande ögon
som binder oss tätare samman
som skymningen dag och natt

vi älskar på lånad tid
för vi kan inte annat just nu
men jag ska dra ifrån gardinen
och riva rummets väggar
den dag du säger: du!