Du utför Din godaste gärning
om midnatts tid
med förlåtelse i sinnet
och vishet i barm

Du vänder Dig mot storm
med mästerligt ord
ogärning Du bryter
med styrkans arm

Du störtar min misstro
hyser ej någon vrede
från trumpeter sig höres
ett gränslöst larm

Du spricka i mur och fallen bro
med rättfärdigt verktyg
åt envar Du helar
och ger arbetets lön

Du onskan till, är icke snar
oss vila, ett ansvar tungt
en lustars gåta
en kärlek, så skön

Du guldet ger, ur glänsande skatt
till alla som Dig möta
Din talan, Ditt svärd
och Din mäktiga bön

Du visar Din väg allt bortom
högmodets bleknande skörd
skuggor ej finnas i mörkret
här i förkunnelsens hamn

Du kväser allt högmod med tunga
fruktar ej smärta, ej skräck
det brinner ett skepp uti natten
och lågorna ropa Ditt namn.