Så känns det i alla fall..
Det är vad mitt hjärta känner.
Eller ska man kalla det magkänsla?

Jag älskar dig.
Mer än vad du kan ana.
Det är du och jag.
Det är jag glad för.
Men varför, säg mig varför, måste vi ha det så här?
Såren drar sig ljupt i hjärtat
för att vi inte kan träffas bland folk!?
Det blir svårt att prata och mysa tillsammans ofta.
Det blir kanske en gång på två månader.
Om man har tur, så träffas vi en gång i månaden....


Du vet inte hur otroligt mycket jag saknar dig varje dag.