En vind

över mitt spegelblanka hav

rullar fram,

besöker mig i mitt valv,

omfamnar mig med sin sfär.

Tiden är utan gränser.

Glidande skalor

vrider ut kammarens

väl bevarade väggar.

Gränslösa rum hänger i min mobil.

Små händer och pulserande andningar

sjunger ut

över och i det virvlande

de obegränsade

de omformbara

gränslösa rum

jag kommer att besöka

jag kommer att lämna

jag kommer att undvika

Resan ut och emot

åldersbrunnen

kittlar i magen

när jag besöker mig själv igen.

Resan ut i glasbollar i mitt universum

expanderar i växande tankar

vilar i gränslösa rum.

I magen kittlar det

då när jag

besöker mig själv igen.