En ring av kronblad,
dess skönhet jag plockar.
Blad för blad,
beskådas dess sömmar,
dess skörhet,
dess vilja.

En karusell med vänner,
dess samtals brus jag lystrar.
Ord för ord,
analyseras dess mening,
dess sanning,
dess subjektivitet.

Några sekunder senare,
är blommans prakt inte lika storslagen.
Några sekunder senare,
är vännens fasad nedbruten.

Stjälken är öppen.
Vännen sårbar.
Du kan undersöka dess celler,
bryta ned den del för del.
Du kan se alla hennes fel och brister,
bryta ned realiteten till grunden.

Blomman utan blad är fortfarande en blomma,
en blomma är alltid vacker.

En vän utan uppenbar skönhet är fortfarande envän,
en vän är alltid storslagen.