Och här står jag igen vid det jävla vägskälet och inte vet jag vart jag ska gå.
Höger,vänster, rakt fram?

Efter ett tag blir det så mycket lättare att le, man slipper alla frågorna man skulle fått om man inte gjort det.

Vad händer om jag tar vänster? Eller om jag tar höger? Och hur vet jag att det ändå inte är rakt fram som gäller?

Nicka instämmande, inte visa några tecken på svaghet eller osäkerhet. Du vet vad du vill, du får vad du vill.

Vänster.. .Det fungerar alltid. Vägen är lång och trist. Var det verkligen rätt? Tänk så är det försent att vända om?

Det börjar göra ont... Vad du än gör så känns det fasligt tomt och inte äkta. Fortsätt le även om det gör ont.

Återvändsgränd, kanske hade höger varit bättre än vänster? Eller var det bara raka vägen fram som gällde?

Tårarna börjar rinna.. Den fungerar inte.. Masken som du så skickligt byggt upp börjar falla samman.

Vägskälet igen, vad ska jag välja?

Man kan inte föralltid dölja att man också behöver någon..