dagar är ingenting
flyktiga förbiflyende förnimmelser
kroppens monotona kamp
mot tidens obönhörliga gång
ögonkast beröring ordspel bara
avslöjad meningslöshet inte minst
det är natten som gör dig till människa
dina tankars irrande i dig själv
de plötsligt kasten mellan lycka
förtvivlan och fasans förbannelse
det är nattens ensamhet
som speglar din själs oro
som gör att du ständigt faller
utanför dig själv in i dig själv
sover du tryggt som ett barn
finns ingenting mer att säga
kastas du oroligt från kant till kant
vaken vaklande vansinnig vresig
finns det fortfarande hopp