Till boten skall jag sjunka, i mörkret skall jag gro
När världen har förändrats, så får mitt sinne ro


Ett evigt hav av hat, ett liv av depression
Ja vem skall härnäst skjutas, när avfyras min patron?


Vi föds, sen vi dödas, med ett ända krav
Vi önskar, vi drömmer, iväg från allt tjat


Men livet det leker, och man vill bli full
Sedan man går hem igen, och slår sitt snuttegull


Mitt sinne är störst, och starkast är jag
Jag ställer inte upp, på samhällets krav


Negativ jag kallas, men nej får ni till svar
För enbart ett stort hat, är det jag består av


För att sluta där jag börja, sjunker jag igen
Min kropp här snart ruttnar, och förstör stämningen


En sanningen har blottats, och ni blundar för fullt
Försök blunda för min kula, blunda för våldets kult