En själ, ett brustet hjärta
En blödande arm.
Svidande tårar som dalar ner från min allt för
torra kind som fått för lite kärlek och för lite ömhet.
En känsla jag väl känner igen vill inte lämna den trasiga kropp den äger.
Jag försöker sträcka mig efter varje ljus av glädje, varje glimt av hopp..
..men räcker inte fram.. inga krafter att kämpa. En önskan om styrka.

Faller tillbaka in i mörkret, in i dysterhetens klor som mer än gärna greppar min trötta kropp. Och drar mig ner mot tystnaden.
In i det trygga, in i det kalla, det livet jag vet hur jag ska hantera.

Säger farväl, farväl värld.
ser tillbaka för en sekund med en sista glimt i ögat.
En slängkyss, en sista hälsning
farväl värld.