/Söp på piller igår, idag med, och du ser det inte(leende)/Du vet inte att det var min första tanke(tänkande)-Kanske inte../

Tänker aldrig jämföra mina förödelser med dina, finns ingen ondska som kan mäta sig med någon annan. Men titta inte på mig som att jag inte förstår. Jag Hatar dina Droger, Jag Hatar att Hon dog, att Han dog, Jag Hatar dina Sorger, att de tvingats på dig, när du aldrig bad om dem. Jag Hatar mina sorger. Blir Förbannad när folk säger att det är Meningen, vadå Meningen? Är ni helt jävla korkade som ens tänker tanken att säga det? Vi Sörjer. Sörjer. Det krävs tid. Tiden finns inte, men vi Kräver den! Och medlen för att komma igenom.

Jag kan älska smärtan. Jag har älskat den. Jag älskar den. Möjligt att den är min vän på Låtsas, Smärtan, men den sviker precis som Riktiga vänner. Jag vet att den dröjer, Sorgen, att den blir ett hem. Vill inte stressa dig genom det som är oundvikligt, bara få finnas och se på, lite Beredd, att ta emot.

Jag ser Hatet genom dina nedbrunna fasader. Oreparerade fel, som sågs i Mig. Det trasiga som fällde allas tårar utom mina. Så som mina nu faller för dig. Jag vet att du har sett vägen ämnad, och gått för långt. Jag vet varför; tryggheten i att gå vilse. Tänker släpa dina fötter efter dig tills vi gått ett varv, och sedan ett till. Ska vända blad Med dig, se nya Sorger, nytt Hat, och Älska med Dig genom dem.