du är så fin precis här
smeks där ingen rört mig förut
den nya nakenheten färgar mig rödare
förstoringsseendet på det lilla
för andra omärkligt och inte alls värd att belysas
se nästan en Karlavagn

jag saknar ingenting här
hon är där och det innefattar allt
kvarteren och gatorna
skogarna och folket
stormarna och stillheten
tårar och skratt som gjort oss

vi andas alltid i takt
så mycket handlar om tiden
drömmar och närvaro
om hjärtan som öppnas
i deras ögon är vi galna
det stör mig inte ens mer
lugnet är här och rädslan är deras nu

mätt på kalla sanningar och deras bittra eftersmak och beska ton
allt jag vet är att jag ingenting vet
i det vet jag precis
då dansar mitt ansikte
mina ögon blir fria och då frågor hon ivrigt om
hon får lov
till de tonerna förstår jag
har aldrig riktigt dansat förut

jag fascineras mer än det jag låter henne se
i drömmen är jag modigare
där finns inte återhållsamhet
inte rädslor som hämmar
jag kan älska större än hon anar
behöver tid att se
omfamnas det
tro

klarar varje hopp till nästa tak
har klättrat högt förr
precis som hon
som bär mig ibland fast jag är tung
hon är stark
jag bär henne med
hon väger långt mindre än hon tror

vi båda vill till Det havet
inte vara droppvisa mer
vi är sådana hon och jag
trötta på att ge pärlor åt svin
på att bli bundna av småfolk
vila i famnen där kärlek aldrig blir för stor
aldrig för liten

hon berör det lilla med kärleksfull noggrannhet
donar i detaljer genom att sätta sig in i
det kallas empati
det kallas kärlek
kramas hon gör hon det varmt
kysser ända in
ända ut från början till slut

sorg har gjort henne sann
jag vill nästan tacka den
nästan döda den
befria henne den svarta orm som kväver hennes hals
mitt framför mina ögon
alla har vi vår egen smärta
våra egna nätter och vår egen dom

om hon bara visste
den marken är livlös
där kan ingenting frodas
det ska växa i annan jord nu
inte bland tistlar och ogräs
här växer det av alla färger
vi kan sjunga tillsammans här
sätta oss i jord