Snart släpper det, och då kommer ni få det bekräftat.
Hon är galen.

Hon sitter i labbet i biologikorridoren på fjärdevåning. Bänkarna är vita, mikroskåpen står inburade, som om de skulle få ben att rymma. Det enda som står på tavlan vid katedern som inte finns är ett mobilnummer, som inte kommer bli utsuddat så länge LÅT STÅ! står brevid. Hon sitter där med sin pappershög, sin 600 sidor tjocka bok, sin bärbara dator; och svär. Hon svär över det förbaskade ämnet, hon envisas med att läsa. Det som en gång var skoj. Hon kunde till och med tycka, för ett tag sedan, att stomata var intressant, att CAM -växternas anpassning till torka var beundransvärd, men nu....nu har det nästan släppt. Det bästa vore om allt i världen gick efter ett spår, inte hundra. Om det var en effekt åt gången som spelade roll, inte oräkneliga.
Kapitel efter kapitel i den tjocka boken tuggas igenom. Ord för ord, mening för mening. Tacka Gud för tyda,!... och ne.... och alla andra översättningsmöjligheter när engelskan kommer till korta.

Hon sitter i labbet. Hon och de övriga tre i klassen. De diskuterar, nästan irritationsartat, om minerare och deras dödsorsaker då koldioxidhalten ökar. De vägrar att ge sig någon. Men en har rätt; Hon.

Men ändå så släpper det, och ni kommer få det bekräftat.
Hon är galen.