De dansar på tå
alla älvor på ängen
på avstånd står han
och blott tittar på

Med blommor i håret
och på bara små fötter
de svävar i dansen
under natthimmel blå

Så tät ligger dimman
men han ser dem så tydligt
han tycker sig höra
att de sjunger i kör

Helt plötsligt så nära
den allra ljuvaste av dem
hans steg känns så lätta
när hon i dansen honom för

Hon doftar av ängsull
håret fladdrar i vinden
men blicken är sorgsen
och det rinner en tår

Så varsamt och stilla
tar hon honom i handen
hon bäddar med minnen
och en doft från igår

Sen svävar de åter
alla sommarens älvor
medan han ligger ensam
i blomsterklädd säng

Så sluter han blicken
och det sista han förnimmer
är dansen och sången
från älvornas äng