Du var mer som en bror för mig
Än vad mina egna bröder någonsin varit
Du var min trygghet, min hamn i det okända
Min kompass i dimman
Du var älskad av alla
Du tog hand om alla andra utom dig själv
Du ställde alltid upp
När jag inte hade någonstans att ta vägen
Drog du in mig i din famn och lugnade mig
Trots att hela ditt inre skrek om hjälp
Du tog på dig för mycket
Du försökte hjälpa alla andra
Ingen skulle någonsin få känna som du gjorde
Det var så du tänkte
Men jag sitter här, försöker samla mina tankar
Och jag inser mer än någonsin
Att det du kände då är det jag känner nu
Borta är du,
Kvar är jag,
Väntar du på mig,
Så lovar jag dig att i den nya världen,
Långt där uppe ovanför molnen,
Där ska vi andas.