Bakom mig i den otåliga kön i gången ned till flygplanet kom ett äldre par; hon i rullstol, han böjd bakom, båda i fina kläder, den rutiga klänningen, den röda baskern, den diskreta kappan, hans mörka rock, den slitna hatten. De blev hjälpta in i planet, vi andra väntade. De satt så stilla bredvid varandra. Han klappade hennes hand och sa: när vi kommer hem ska jag laga dig en kopp te och en smörgås. Hon nickade bara till svar och hennes darrande händer grep om hans. Jag tänkte på deras kärlek, så gammal, så trygg, så ålderdomligt bräcklig, så stark. Sedan flög vi. Det gamla paret blev nästan förbigångna när serveringen kom. Men mannen fick lite uppmärksamhet och beställde två gin och tonic. Då log jag för mig själv och tänkte att ingenting är som man tror det är. De kanske var nyförälskade, de kanske hade gjort sin första resa tillsammans, de kanske skulle hem och älska.