Sofie ligger på sin obäddade säng med stereon på hög volym. Hennes läxor ligger helt orörda på golvet och persiennerna är nerdragna. Hennes mamma kommer in.
- Gå ut, mumlar Sofie och börjar sedan skriva lite i boken hon tagit upp.
- Jag vill bara……
- Stick! Sofie kastar boken mot henne men missar. Hennes mamma stänger då dörren och går ledsen ner för trappan.
Sofie drar sig upp från sängen och låser dörren. Hon ställer sig sedan framför spegeln. Hennes svarta hår hänger livlöst och blåmärkena på armen är lika tydliga som dagen innan. Sofie ser uttryckslöst in i spegeln innan hon slår till den med ena handen. Hennes hand blir röd när glaset skär igenom huden. Hon visar inga tecken på smärta när hon dragit tillbaka handen, hennes ansikte visar inga känslor alls. Hon tar sedan loss spegeln från väggen och slänger den i golvet. Glaset från spegeln sprids i hennes rum. Hon ser på sina hand som nu är täckt av blod.
Dörren slits upp och in kommer hennes mamma som hört oljudet. Hon rusar fram mot dottern som sitter tyst på sängen utan att röra en min. Hon tar mekaniskt tag i handen utan att säga ett ord och ser om det finns några glasskärvor kvar. Hon springer sen och hämtar bandage för att stoppa blodet. Sofie sitter stilla på sin säng under tiden som mamman lindar in handen. Hon ser in i dotterns ögon men Sofie undviker hennes blick och går ut genom rummet.

Dan därpå när Sofie går ner till köket för att ta något att äta säger hennes mamma
- Är det inte lite sent att äta frukost nu? Jag har ju redan börjat med maten.
- Struntar väl jag i, svarar Sofie utan att se på sin mamma. Hon tar sedan en macka och drar upp till sitt rum.
Hon drar för persiennerna som hennes mamma vikt upp och tar sedan en tugga av mackan. Hon börjar sedan att leta.
- Det måste finnas nåt ställe hon missat, mumlar hon och börjar att leta runt i rummet och bland sina underkläder., men hon hittar inget.
- Jävla kärring!! skriker Sofie och river ut alla kläder i garderoben. Hon gräver sedan fram sin freestyle som ligger under en hög av läxor och drar ut.

Några veckor senare knackar det på dörren. Det är Sofies pappa som kommit för att hälsa på efter sin resa i USA. Sofie har inte sett honom på 4 år men det kvittar. Varför skulle hon bry sig?
Sofies mamma berättar allt om vad som hänt de senaste året.
- Så du bara lät det här hända?
- Det är inte precis så att jag kunde göra något…….om du bara hade varit…….
- Försök inte att skylla det här på mig!
Sofie kommer in i köket och de båda tystnar. Sofie ser snabbt på sin mamma men säger inget utan öppnar kylen och tar fram en dricka. De ser på henne utan att säga något
- Vad glor ni på!? Och vad fan gör han här! Säger Sofie argt och ser på sin pappa.
- Hej på dig med, säger hennes pappa
Sofie skakar på huvudet och dricker lite av läsken. Hon vänder sig mot sin mamma.
- Jag ska bort imorgon till en kompis så jag kommer inte vara hemma på typ en vecka.
Sofies mamma nickar bara och drar handen genom håret.
- Vart ska du? Frågar hennes pappa
- Varför skulle jag berätta det för dig.
- Jag är din pappa och………
- Och vad!!!!! Du bestämmer inte över mig! Jag hatar dig. Åk tillbaka till USA jag bryr mig inte men kom inte och säg till mig vad jag ska göra!!!
- Jag bestämmer, som din pappa…
- Så nu är du min pappa! 4 år sen jag sist såg dig. Du är inget annat än en granne för mig. Skriker Sofie argt.
Hennes pappa ser på henne.
- Gå upp och packa
Sofie vänder sig om för att gå när han fortsätter
- Ta med dig mycket kläder, du kommer att stanna hemma oss mig hela sommarn.
Sofie vänder sig om mot honom
- Va? Aldrig i livet!
- Jag är rädd att du inte har något val. Han går fram till henne och hon slår mot honom men han tar tag i armarna och kramar henne.
- Och hemma hos mig vill jag inte veta av några av dina dumheter. Det här kommer att vara en av de värsta veckor du har varit med om men du har förtjänat dom. Så gå upp och packa och kom sedan ner hit igen.
Sofie ser på honom, tårarna rinner ner för ögonen.
- Jag hatar dig!
- Finns det någon du inte hatar? Frågar han och gör sedan en gest mot trappan.
- Skynda dig om du inte vill att jag ska packa åt dig.
Sofie går snabbt upp på sitt rum. Hon slår ner sakerna som ligger på skrivbordet och välter byrån som står bredvid.
Hennes pappa kommer då upp och drar tag i hennes armar och leder ner henne till bilen och mamman börjar att packa. 10 minuter senare kommer mamman ner med en väska.
- jag lovar att jag ska göra allt som står i min makt, säger Sofies pappa. Han stänger sedan bildörren och startar bilen.
Mamman ler och ser sedan bilen åka iväg.