doften av dig skaver
obarmhärtigt i min madrass
hyvlar bort lager av förnuft
från förståndets kompass

tyngden av avståndet mellan oss
syns i kalenderns kvadrater
jag mäter smärtan i sekunderna
som definierar våra koordinater

finner skärvor på mitt golv
efter fotstegen du lämnade kvar
men dom krossas i mina händer
och pusslet förblir en memoar

allting jag önskar tycks finnas
på kanten av min ögonvrå
jag vill invertera min periferi
för att läsa morgondagens tablå