sakta försvinner såret på din kind.

suddas bort bara ett ärr kvar!

tårararna på dina kinder rinner.

du torkar och torkar men dem är alltid kvar.

du önskar att allt skulle gå fortare.

snart slipper du detta?!

orkar du?

klarar du pressen av adrenalinet och att ständigt behöva vara rädd?

Jag vill hjälpa dig.

Men ja är så maktlös, står bara och ser på när du gräver din egen grav.

Jag vill bara ta dig i handen gömma dig från allt ont som vill dig illa.

Jag finns för dig sträcker du ut din hand så tar jag den.

Men jag är så maklös...