På djupaste botten
borrar kylan sig in
inga fåglar sjunger
och himlen är så mörk
där stormar ångestvindar
i varje andetag
där gråter alla änglar
där gråter också jag

Ser svarta silhuetter
som finns i alla hörn
de viskar, ber mig komma
men jag är redan där
jag blundar när jag svävar
in i den svarta vrå
som lindrar all den plåga
där ingen kan mig nå…