Borde jag kanske radera minnena nu,
repa skivorna,
slänga lapparna, poesin.
Som hon en gång argt slängde,
så mycket mer än bara material.
Dom kom tillbaka.
Tårarna jag grät,
skulle kunna bilda en kust även i din stad.
Så den blev vacker.
"jag vill att du älskar mig, men jag vill att du lämnar mig med".
Tankarna,
dom kom tillbaka.
Du kan kalla mig blind,
men världen är så nära mig att den tar min ögonfärg.

Han var bara en lek.
Det är så enkelt för flickorna,
dom får allt dom kan ge.
Vad blir då kvar där innuti.
Hjärtat är en muskel där inga känslor finns,
det krävs ingenting.

Alla blir vackra i sommarnostalgi.
Det är något vi kan stanna i.
Och jag är inte den du borde falla för.
Vad var det du gjorde?
Vad är det du gör?