II.

regn över havsviken
tordön
stadens fönsterrutor
vakar stormen
ensam och frusen
mörkögd
ung gråtrut
vandrar i vinden

ett vitt blixtsnabbt sken
fotograferar en mörk gränd
en flaska antänds
och slocknar
ansikten visar sig
och försvinner igen
en ångande fläck förflyttar sig
det kalla trappräcket
visar vägen

på ett tak omslutet av tornande svarta moln
fladdrar en dygnsur regnkappa
infångad i skuggvingar flyger ett par ögon
iväg över staden
i ett fönster på trettonde våningen
snurrar lamporna som spöken
en spänd hand
vrider av och an på en kran
och möblemanget sträcker ut sina klor
i våningen under
vilar en döende man i ett bubbelbad
halvt vaken, avslappnad i hela kroppen
förbereder sig döden
som en vårblomma
att komma i ljuset
varje våning anspelar på fysik
normalkraften
är sista barriären
där man hamrar sönder huvudet mot golvet
stänger sig hissen

i en vattenpöl
flyter en efterlämnad fjäder