Spenat, som inte växer på träd, men är ymnigt förekommande i mer påtaglig markhöjd, har en märklig inverkan på det manliga släktet. Istället för att skörda lantbrukets frukter i stadens hägn och stör tillskansar sig mången tränande stadsbo små piller i olika kulörer för att bygga muskler. Detta trots att både sjömän, åtminstone tecknade sådana, samt bönder och andra kreatur sedan mycket länge (redan de gamla kineserna) känt till spenatens effekter som berusningsmedel då de spatserar omkring på åkrarna för att inspektera årets skördar. De hittas ibland väl så packade i ladugårdar och uthus alldeles över sig påverkade av just spenat. Ibland l(i)erar de sig med grisarna i svinstior över hela landet i ett sådant rus att om de gått från krog till krog inne i en större trafikerad stad, hade inom en mindre tidrymd blivit bet raktade av stadens polis som dyngraka typer som borde låsas in över natten för att sova av sig stadsluftens dåliga inverkan på mindre bemedlat folk. Man skulle kunna tro att kvinnfolk på landsbygden skulle veta bättre. Men det har visat sig att även dessa tuggar spenat i tid och otid, även om det mesta tuggandet sker dagtid vid måltid på måltid. Här kan man spåra verkningarna på mer än ett sätt. Det säljs mindre partier tobak på landet än vad som förekommer i städerna. Vilket folkhälsoinstitutet har börjat att intressera sig för. Att anställda både där och på socialstyrelsen är flitiga med tobaksbruket är vida känt, även byggnadsarbetare och murare har setts både röka och snusa på arbetstid. Här kommer man ibland osökt att tänka på lokförarnas behov av mikrosömn. De, förarna, lockas att ta sig en luring ibland även om den sömnen pågår blott några sekunder åt gången. Vilket kan få dem att missa en eller annan signal. En signal från samhällets sida vore att varna ungdomen för spenatens faror och framfart över landet. Detta är bara ytterligare en brännande fråga i rabatten.