med hjärtat hos dig ligger jag där i natten
i mitt egna vakum
utan varken mat eller vatten
jag är din fånge.
jag andas fast jag inte andas
det finns ingenting att hoppas på
det finns ingenting i världen som skulle få mig att må
bra igen
för så länge jag somnar på egen hand
är jag ödesatt på den ensammaste strand.

hur mycket jag än bönar och ber
du mot mig aldrig ser
jag skriker jag älskar dig
då din blick jag får
du ger mig en viskning
som bränner djupare än de djupaste sår
jag har redan sår, och jag har inget hjärta
allt jag äger är tusen kilo smärta.
och mer ger du mig för varje dag som går
jag är ju ensam med ett hjärta som ej slår.

mina känslor är för djupa, för att kunnas skrivas ned
men jag svär att om jag kunde,
skulle jag skriva dom satt dom sved
i ditt hjärta, dubbelt upp mot vad dem gör i mitt
jag skulle skära och hugga och krossa
det kalla hjärtat som är ditt.
jag skulle spotta på det, och stampa det till döds
så att ingen annan än jag kunde få det att slå igen.