Helt plötsligt öppnades en avgrund
Mörkret omslöt allt

Den kärlek, som jag tagit för given
tillhörde någon annan.

Jag skakade av ensamhetens köld
i vintergatans isande tomhet.

Två änglar kom och
tände ett litet ljus.

De torkade förtvivlans tårar och
höll om mig

Viskande talade de om att
de älskade mig för den jag är.

Så, i ljuset från en stjärna stod Du där.

Efter viss tvekan sa du;
-Lena, jag älska dig och
Jag vill leva tillsammans med dig.

Plötsligt bröt solens strålar genom de
blytunga molnen
Världen blev åter ljus.

Mina änglar dansade i en stråle sol.
När du tog mig i din famn,
genomborrade strålen mitt hjärta

Livet fick åter en mening
Och din kärlek lyfter mig mot ljuset

Vågar jag hoppas på en morgondag
tillsammans med dig?

Kan vi finna en framtid, där vi visar varandra
Ömhet och respekt