fräter lycka hjärnmassa eller är jag bara rädd att jag

egentligen är ett sår som inte vill läkas.
jag är beroende av en drog som jag testade i en dröm, utan den

skulle jag kanske inte va vid livet. om jag kysste en robot,

skulle jag få bättre självförtroende? eller skulle hennes kalla

läppar frysa mitt blod till stål? jag skulle i alla fall känna

mig lika ensam för jag vet hur saker studsar mot en stenvägg,

om jag sökte frågor med svar så skulle jag bli matematiker.

jag började med ett tomt papper och jag ritade en fyrkant, jag

vet nu att jag inte borde sett det som en ram. allt som jag

behöver för att hålla min kropp vid liv är mat, tak över huvet,

lite mer än så men ungefär. ett vanligt liv. för att få det så

måste jag få pengar, vilket betyder att jag behöver jobba.

spendera en väldigt stor del av mitt liv med en sak jag nog

inte ens tycker om. jag vet inte om det är värt det. inte för

att bara överleva. jag vill bo i en skog, leva på billiga

linser, eller. jag vet inte.
vad ska jag göra med det jag inte kan hata?
lycka är del av oss, inte ett ställe.
smält mig jag förlåter dig.