När du vaknade så hade himlen mist sin färg.
Den gråvita färgen speglades i dina ögon,
och jag såg på en gång att något var fel.



Du som alltid tar emot världen med öpnna ögon
valde att blunda för allt en hel dag.



Du brukar le när du ser mig på morgonen,
men dina ledsna ögon mötte inte ens min blick idag.



Vem som helst kunde se att du inte var hel längre,
att någonting hade gått sönder,
att något viktigt nu var i tusen bitar.



Jag vill öppna dina ögon,
ge de ny färg.



Jag vill få dig att le.
Inte med läpparna, utan med själen.


Jag vill laga alla trasiga delar.
Limmet jag vill använda kallas kärlek.







Jag vill måla din himmel blå igen