Sönderlästa vykort från Italien
och tankar som åker linbana
I tiden
Den vi höll så hårt
i våra händer
Men den rann mellan fingrarna
och när vi upptäckte det
fanns det redan en pöl på golvet

Jag hejdade mig precis,
innan jag klev i den
Ändå fanns det fotspår
Så många, överallt.
Och de var röda
mot vit bakgrund
Scenen var vacker
av rått farväl och
paradoxal sorg

vår kärlek
men vad är inte bitterljuvt, egentligen?

Det finns vissa saker man aldrig glömmer
Som alltid fastnar i minnet
som om någon tryckt dit det
med häftstift

Och kråkor äter asen
i hjärtat
För att man ska bli hel igen