Mycket fåordig, tyst och nästan stum.
Avlägsen, bortrest är du.
Långa stunder är nästan osynliga och sedan plötsligt där finns den!
Saknaden,
som en hård yta har lagt sig med natten över min kropp.


Jag vill att du ska nå mig.
Jag vill se dig spela en roll i mitt liv
som vi ska dela på.
Jag vill möta dig i allt som drivit bort dig
ifrån världen.


Det finns ett pris du måste betala för varje gång du älskar stunden.
Det finns ett tvivel som är dina pannväck om kvällen.
Håret som du jagar bort ifrån din panna, tyckts alltid komma tillbaka.
Ensamheten som du betalar med.
Ett skratt.


-Men dina ord är som kryckor som hjälper mig att gå.-


Och dörrarna som slår och slår i vinden.
Dina sekunder är mina sekunder.
Nu finns det en resa kvar.
Jag ska styra min böljande båt mot ditt hjärta och sticka ner flaggan och kalla ditt land för mitt land.




Plötsligt kom hon snabbt mot honom,
och han stod kvar och väntade på henne.
I en våldsam krock möttes de
och nu låg deras kroppsdelar utspridda överallt.


Dom skulle sakta ta över världen.