dagen är halvgammal
tiden känns
som byggd av sten

friheten svävar i luften
krockar med fönstret
innifrån
där solljuset bryter igenom

lockar skuggorna
att stiga fram
leka med ljuset
rita bilder i golvets damm

friheten har viskat i höstens vind
nu har alla glömt
vad det var

vägen bakåt
har vuxit igen
friheten vrider sig
runt sig själv

ingenting är på väg
åt något håll
och
allting är på väg
någonstans
i en irrdans

fönstret brister
av höstens vind
släpper in kvällen
i dagens bakvatten

dagens färger
slätas ut
bleknar i fukten
medan
friheten virvlar ut
synlig för vissa
dold för andra

viskande i höstens vind