Det är lättare att gräva ner sig i en grop,
än att hålla balansen ovanpå jorden.
Jag vill befria dig från tankar, krav och alltihop,
men jag famlar fortfarande efter orden.

Hur lagar man det som nästan gått sönder?
Och varför kallas det rusningstrafik när allt står still?
Varför kan man inte kontrollera det där under?
Kan jag göra annat än att bara finnas till?

Här står jag och skriker ut mina känslor som ett fån.
Gör mina ord någon skillnad för dig?
Du är så nere, kom upp därifrån!
Allt är en del av något annat, jag tror du är en del av mig.