Tankarna som fångas
Fyller upp mitt sinne
Förvecklingar som stångas
och förvanskas i mitt minne.
Kokar och förångas
Försvinner upp i rök

Brottas med att känna
Betvingar mig att dikta
Bättre är att spänna
bågen än att svikta
elda och förbränna
än begrava vart försök

Försöker hålla flödet
Dikten bara haltar
Att hankas fram är ödet
Hur än jag den gestaltar
Hittar inte stödet
och harangerna jag strök

Känner inte smärta
Känner ingen styrka
Måhända kanske fjärta
I konstnärskapets kyrka
Soppdikt gjord på ärta
Och rim på biff med lök

Hittar åter trallen
När jag slutade att tänka
Och reste mig från pallen
Då börja orden blänka
Och jag nynna genom hallen
och sjöng sen i mitt kök

Med öl ska jag mig nöja
jag ämnade mot kylen
och utan att fördröja
mig så öppna jag kapsylen
tidigt ska man böja
det som ska bli en krök

bitterhet som läska
så orden börjar rinna
genom strupen min som fjäska
fram en diktingsälskarinna
och jag smakar droppar beska
och jag vaknar i ett stök.

Flaska efter flaska
Runnit ut på mattan
På golvet kan man plaska
Jag går och hämtar krattan
Och börjar sedan vaska
Upp mitt diktförsök

Papper har blitt massa
Och alla fina rimmen
Med ord som var så vassa
Jag fann i sena timmen
blev alldeledes kassa
när jag i fyllan dök.

Orden på var slamsa
Går ej längre läsa
Jag slutar då att flamsa
mig och räcker en lång näsa
Och slutar sedan tramsa
mig och åter tar en gök