Vi föll drömmande
ner från stupet
Vi en gång
kallat livet
Panikångesten
blev vår vind
nerför
Det enda
vi kunde lita på
Fanns där
Alltid!

Tvekan
hade varit
i hennes blod
Pumpats ut
i ådrorna
I alla år

Tvekan
hade varit
hans vän
Stått bredvid
när han slog ner
sig själv
Sett på
I alla år

Panikångesten
fanns
alltid där

Hon brukade lägga sig
ner i badkaret
och försvinna
Med vattendropparna
fallande ner
på ryggen

Han brukade lägga sig
ner i vägdiket
och spela död
Med bilarna
som hans hoppande får
Sovande

Vi föll tillsammans
nerför
Hand i hand
med tvekans röst
bultande
i hjärtat