du med dina silkeslena, silkessvarta leggings;
du förför,
med dina tjocka fuktiga läppar släpper du aldrig ditt grepp,
du suger livslusten ur mig när du ser i mina ögon,

jag tappas bort, försvinner ur ditt förflutna och ur din framtid,
jag finns knappt i din nutid,
men när jag finns, är kontakten otrolig,,, känner jag,

du förför med dina ord som endast kan översättas med ett ord
"Hetta"
med ditt skratt som endast kan uppfattas på ett sätt
"Sönderfallande"
du faller ur ramen,
färgen i din hud krackelerar,
din ögon flyter ut
och jag ser allt
men kan inte hjälpa,

jag ser hur solen exploderar,
jag ser att månen flyter iväg,
jag känner hur gravitationen lyser med sin frånvaro,
jag förstår hur okunskapen vrålar sin närvaro,
men jag kan inte höra,
jag tror allt jag vet och jag vet allt jag tror,

men vad kan göras åt den känslosamhet som skildras,
vad kan göras åt det oändliga hat som alltid uttrycks?
och varför görs inget åt dina ord när dom möter mina?