Träden blir svarta
mot en nattblå himmel
Vattnet på asfalten
blir till glitter under gatlamporna
Inne i mitt rum finns fönstrets konturer
avbildade på golvet
I en enkel färgskala
av månljus och skuggblått

Tankarna turas om i mitt huvud
med att fövirra och försvåra
Vrider och vänder
på obetydliga saker
Tills de blir viktiga
och inte längre
passerar obemärkta

Tänk om ord bara är ord
Om svaret inte var tanken
Har jag förstått
eller missuppfattat
Var rörelsen fel
Frågan dum

Överanalyserar och sönderdelar
ögonblick och känslor
Förvandlar lycka
till tvivel
Förstör och fördärvar
bara för mig själv

En bil passerar över mina väggar
Leker med skuggorna
Kastar dem hit och dit
Lämnar dem samlade och fasta
Jag stirrar på måntavlan på golvet
Tills sömnen tar den ifrån mig
och gryningen mattar ut den