Så ännu en dag på högen,
som följs av ännu en natt.
Att av meningslöshet bli förmögen,
jag tjänat en sagolik skatt.

En skatt av alla de dagar
vars datum man redan har glömt.
Likt en dröm som för stunden behagar,
men man sen inte minns vad man drömt.

Så jag lägger en dag i sänder,
en dag som inget betytt,
och önskar att någonting händer
någonting annat och nytt.

Hur gärna jag skulle sälja
bort min oändliga skatt,
mot en dag då jag kunde välja
att känna för gråt eller skratt.

Jag hoppas att dagen försvinner.
Att imorgon ska vara idag.
Skyndar mig så att jag hinner
att hitta ett levnadsförslag.

Att finna i meningslösheten
någonting annat än grått,
jag skulle då svälja förtreten
över alla de dagar som gått