Redan medlem?
Logga in
Denna dikt skrev jag 1987 Mammas ögon, pappas munmammas ögon pappas mun den lilla muskeln vid näsroten, öronsnibben som följer med i skratt och plötslig vrede bar jag genom mörkret där det regnar liksom här hundens skall och ögon går från brunt till blått till grönt baklänges in i höstens mörka skala genomborrad och korsfäst av rönn och låg sol .......
Fri vers
av
Helena Larsdotter Kuhmunen
Läst 247 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2009-07-19 16:59 |
Nästa text
Föregående Helena Larsdotter Kuhmunen |