Det är skrämmande när man träffar hela familien...
och märka att alla liknar varandra så mycket och
att du också tillhör dem, även om man i början inte tillhör alls

Det var svårt för mig och ibland är det fortfarande svårt,
kanske pa ett annat satt an nar jag var liten... Men ändå
Det ar konstigt, ibland känns det helt ok
och kan ocksa tänka på det hela på ett filosofiskt sätt
Det är så jag känner det nästan alltid,
eller när dem frågar mig nått om dem,
så blir det alltid nått bra av det, positivt.
Men ibland kan det också hända att jag påminner
mig själv om allt som var svårt för mig...
Och att jag kanske inte tillhör sverige, eller chile.