Hur kunde jag vara så blind.

Aldrig se att ni var där, där för mig.

Jag stod bara där, med en egocentrisk själ.

Tänkte bara på min egen sorg, lät er inte ge mig ert stöd.

Men nu har jag lärt mig att se genom mörkret.

Tack vare er, ni som stod stark.

Alltid vid min sida, som berg, orubbliga med karaktär.

En massa ogräs sållades bort.

Av många som då var, är få nu kvar.

Men ni starka ni finns kvar.

Ni visade vägen till ljuset.

Ett ljus med mycket lycka och kärlek.

Jag kan bara ge er mitt skratt, min värme och mitt stöd.

Tack för dem ni är.